Till första sidan
 




Sundsvalls Tidning, våren 1979
Lilla bilden: Pecka, Hilda, Ola, Fimpen, Micke, Bojan och Strandqvist, Stora bilden: Bojan

Starka misstankar föreligger om att den långa artikeln var ihopfantiserad av nån på Tacklingredaktionen.
"Cricka" och "Hasse" gav sig då aldrig tillkänna, och vad är det för nys om att "Deras stamställe är stans hamburgerrestaurang där de känner sig hemma i plastmiljön". Menar dom Nicke som helgjobbade där?
Läs också Massmedia, Vacum och Ztülbs replik på artikeln


Texterna lyder:

Nu har Punk-vågen kommit till Sundsvall

Punk.
Många skakar på huvudet när dom hör ordet. Andra tänker på fägat hår, nålar genom kinderna och galna upptåg.
Nu har vågen kommit till Sundsvall på allvar. På Storgatan kryllar det av färgat hår, läderbrallor och skinnpajar. ST:s ungdomsredaktion tar idag upp punkarna till behandling. Helene Richardsson i ungdomsredaktionen tog mod till sig och knallade fram till ett gäng. Hur hon togs emot och vad hon tyckte kan du läsa på Tackling. Qia Selling har intervjuat två killar om deras inställning till punken.
Den är bara ett mode säger dom. Vi vill chockera.
(Från förstasidan)



Punk!
När punkvågen är över i storstäderna då vaknar yngre tonåren i Sundsvall och hajar vad det är frågan om.
Men till skillnad från punken i England och de mest extrema grupperna i Stockholm tar man inte ställning politiskt och socialt. Här är punken ett mode, inte ett sätt att visa att man skiter i allting.

Syftet med punken är att chockera den äldre generatiobnen som bevisligen också blir chockerade och höjer på ögonbrynen åt snaggat hår, läderkläder, kedjor runt halsen och häftiga märken på jackan.
Varför har punken först nu kommit till Sundsvall. Tackling har pratat med en del ungdomar. Och så här säger Cricka, 15 år och Hasse 14 år.

Ett mode

- Punken i Sundsvall är ett mode, ett sätt att klä sig. Lika väl som man går i senaste innemodeprylarna kan man ha punkkläder.
- Att punken först nu har kommit till Sundsvall tror vi beror på att ingen vågat tidigare, menar Cricka och Hasse. Sedanvar det ett gäng som snaggade av sig håret och snart spred det här modet sig i en viss grupp ungdomar.
I Sundsvall är det mest ungdomar i yngre tonåren som går på en sådan här grej. När man lämnar grundskolan, ja då är det slut med punkmodet. Däremot är det många punkare som just börjat skolan som blivit punkare. Många av dem har äldre brorsor de tagit efter.

Grönt hår

Ska man vara väldigt extrem färgar man håret knallgrönt. Det är inte så vanligt i Sundsvall, i alla fall inte till vardags på stan.

Punkarna rör sig i gäng. Deras stamställe är stans hamburgerrestaurang där de känner sig hemma i plastmiljön. Där samlas man efter skolan och sedan drar man ut på stan.
På ett av Sundsvalls varuhus nobbade man ett tag att släppa in punkare. Det gick inte så länge, de var alldeles för många.
Cricka och Hasse tycker att de varit modiga som snaggade av håret. De vill inte alls hålla med om att grupptrycket från de andra i gänget var stort.

Vill chockera

- Visst är de flesta av våra kompisar punkare, menar Cricka. Men att jag ocks fastnade för det här modet beror mest på att det är kul att chockera. Morsan blev förstås sur, men det var ju också kul. Tidigare gnällde hon att håret var för långt. Då borde ju hon vara glad nu.
Och säkert är intebara mamma glad åt det korta håret. Det borde stans herrfrisörer också vara efter det här uppsvinget.
Grupptillhörigheten i det här gänget är stort. Och det märks. Ofta drar punkarna omkring i stora gäng. Då är de starka och det känns inte så jobbigt att bli uttittad. Det är mest kul.
- Jag tror inte punkten håller i sig länge, säger Hasse. Kanske över sommaren. Efter det här tänker jag låta håret växa ut igen, tror jag. Men i sommar kan det vara skönt med kort hår.

Svansen

Punkarna i Sundsvall är sura på den s k "svansen" som följer raggarnas spår. Killar och tjejer som inte själva har bilar men som håller till längs raggarstråken i stan och som gillar att tråka punkarna.
- Det är jobbigt att vi inte får vara i fred, tycker Hasse. Vi accepterar ju dem, då kan väl de acceptera oss, tycker man.
Det lönar sig knappast att fråga de här ungdomarna varför de har ställt upp på punken. Deras svar blir då garanterat att punken i Sundsvall bara är ett mode. En del av dem vet knappt själva varför de började klä sig som punkare och här är det väl grupptrycket som kommer in. Att se ut och bete sig som sina kompisar. Det krävs nog större mod att bryta mot gruppen än att gå ut på stan som punkare och chocka gammalt folk...




DET BÖRJADE I ENGLAND

Punken uppstod i England. Det var en protest mot arbetslösheten och mot se stora kommersiella popbanden. Man bildade egna grupper och den musik som man förde ut var oftast samhällskritisk.

Ett av de mest kända punkbanden är det numera upplösta "Sex pistols". Punkarna utvecklade sin egen stil i sitt sätt att klä sig och uppträda. Man snaggade och färgade håret i extrema färger, detta gjorde att folk verkligen lade märke till dem. Säkerhetsnålen blev till en slags symbol som de "utomstående" kopplade saman med punkarna. Så småningom kom punken till Sverige.

I England bestod punkrörelsen till största delen av arbetarklassen, men här i Sverige verkar den ha spritt sig inom alla samhällsklasser. Den svenska punken blev mer "rumsren". Säkerhetsnålarna och "spyorna" försvann. De punkare som vi på Tackling pratade med verkade inte ha så mycket emot det svenska samhället förutom det att de inte tyckte dagens skola var något vidare. Trots de att punkarna är ganska så oförargeliga så är det många som inte gillar dem. Varför det ska behöva vara på det sättet kan punkarna inte riktigt förstå. Själva säger de sig inte ha något emot folk som är annorlunda än dem. de flesta punkare är tonåringar, det är nog ett fåtal som är över 20 år.

ANNA RÅDSTRÖM




Jag snackade med punkarna

Jag tvivlar på att någon som varit på stan den senaste tiden har undgått att se alla punkare. På bara ett tag har dom blivit ganska så många.

Hjärtat i halsgropen. Vad är det jag har gett mig in på? Ska jag verkligen ta mod till mig och gå framoch snacka med punkarna. Gick upp på Åhléns fiket där jag hittade en kille som såg ut att vara punkare, och mycket riktigt, det var han. Efter ett tag kom vi fram till att han skulle fixa ett par kompisar som jag skulle kunna få snacka med. Vi gick till KFUM där punkarna brukar hålla till rätt så ofta numera.

Punk är mode

- Vi klär oss så här för att vi tycker det är kul. Det finns så många som är slavar under modet, vi vill bara vara oss själva, lite annorlunda. Men man måste nog trots allt erkänna att punken har blivit något av ett mode här i stan. det är inte många som bryr sig om varför den egentligen kom till. (Läs Annas artikel om det härintill.)
Åldern på killarna och tjejerna jag snackade med låg på mellan 13-16 år, men det finns de som är både yngre och äldre. Visst är det en massa snack som ligger på "ytan" men det är också det som går djupare. Som det här med homosexualitet t ex.
- Tjejer kan stå och kramas utan att det är någon som bryr sig om det, men om ett par killar skulle göra det så skulle man genast få höra saker som "bögdjävlar" m m....det är ju inte klokt att du inte kan få vara som du själv vill utan att någon blir förbannad på dig. Om du nu vill vara homo eller något annat som skiljer sig från det vanliga så ska du få vara det. Alla måste ju få ha den friheten att dom själva ska kunna välja.

Bor i villa

Eftersom punken kommer från England och från de som har det taskigt där kan man tro att det är så här också. Visst kan det finnas någon som har det lite kärvt, men de allra flesta punkare jag träffade bodde i villa.
- Punkmodet kommer kanske att dö ut om ett par år, men musiken kommer alltid att leva vidare. Den är "rak" och "ren" helt igenom. Det är helt enkelt en ny typ av musik som har kommit för att stanna, t o m här i Sverige!
Vad hade jag egentligen att vara nervös för? Dom är ju trots allt vanliga människor som bara klär sig som de själva vill. Dom är ju inte djur som många tycks tro.

Helene



Bildtexter:

Några av punkarna som Tackling snackade med. Från vänster: Peter Jonsson, Hilda Norgren, Ola Mannström, Anders "Fimpen" Hammarström, Jan "Nille" Strandquist, "Bojan" Andersson och Mikael Wiberg.

"Bojan" i skinnkläder. Brallorna kostar 425 kr och jackan ca 450 kr, inte illa...


<Tillbaks