Till första sidan
 




Ur RIP 14/15 - 1980
På bilden: Brodde, Peter, Svensk & Henka


Texten lyder:

det är inget kul. Jag vill ut och spela inför en publik som bara har en aning om hur vi låter, som kanske bara har hört plattan, fortsätter Brodde.

-Live och studio är två helt skilda saker som inte går att jämföra. När vi spelar ute går jag alltid och hetsar upp mej timmarna före, berättar Brodde. Precis innan jag ska upp på scen slår mitt hjärta minst dubbelt så fort. Och sen blir det liksom en explosion. När jag väl kommit upp på scen släpper nervositeten och då känns det bara bra.
-Inne i studion är det på ett annat sätt. Då är man helt lugn och går omkring och njuter. Man hör hur resultatet blir allt bättre. Det är ungefär som att köra in en ny låt. Man börjar med grunden, bygger på, kommer med extra finesser och till slut sången ovanpå.

Att det är bra samarbete inom gruppen är nästan en förutsättning för att medlemmarna ska kunna hålla ihop en längre tid. Hur är det inom Brända Barn?
Brodde: Alla har precis lika mycket att säga till om men det blir alltid så att nån säger mer och en annan mindre. Jag sköter väl det mesta, blir mer eller mindre tvungen till det eftersom ingen annan orkar. Maen inom musiken - och det är det viktigaste - går vi alltid igenom allt gemensamt, trots att det är Svensk och jag som gör de flesta låtarna.

Vissa personer har anklagat Broddes texter för att vara "knarktexter". Men det är något som textförfattaren själv inte håller med om.
-Visst handlar några om knark, men jag går bara tillbaka till mig själv. Alla mina texter handlar om mej och mina upplevelser.
-För ungefär ett år sen kände jag mej på det sättet som jag beskriver i texterna. Dåå tog jag fem valiumtabletter varje morgon innan jag drog ut på stan. Under den perioden skrev jag bl.a "Brända Barn" och "Vänner Jag Hade Glömt". Men det är absolut inga uppmaningar till folk att börja knarka. Det skulle jag aldrig göra.

"Jag har behov som inte är materiella
jag behöver andra människor
Kalla blickar från dej som dödar mej
Jag är så jävla svag men drogerna stärker mej"

-Det var precis så jag kände mej. Jag var jävligt svag och drogerna stärkte. Klarade inte av att gå ut på stan eller göra nånting om jag inte hade supit eller tagit några tabletter först.

"I hopp om att finna nåt
försöker vi med allt
Gränserna är borta
måste fly till varja pris
Nu är alltoing bra
nu är allting fint
Tanken på morgondagen
gör mej sänkt igen"

-Då var man så desperat att man försökte med alla vägar för att hitta nån mening med det hela. Det började med att man försökte skapa sig en image av det hela, en nergången image, och till slut blev man en del av den. När jag upptäckte att det inte var någomn image utan en livsstil var det dags att börja tänka om.

-Det är egentligen bara dom två texterna man skulle kunna kalla "knarktexter". "Andra Behov" skrev jag efter den perioden och där nämns inget som kan sättas i samband med droger. "Tankar I Cirklar" skrev jag när alla började ställa krav på mej och morsan ville att jag skulle utbilda mig och bli nåt. Då tyckte man att allt verkade gå åt helvete.

-"Trött Och Ensam" handlar om alla ensamma pojkar som måste gå ut och ragga. Jag jobbar i receptionen på ett hotell och bredvid finns en dansrestaurang. Då ser man alla som inte lyckats ragga upp nån brud och måste gå hem ensamma. Jag tror de lider väldigt mycket när de måste gå på såna ställen där knulla är det enda målet.
-"Sit I Vad Dom Säger" är den enda låten som inte handlar om mig själv. Min pappa har t.ex aldrig sagt åt mej att jag inte får vara annorlunda. Andra versen handlar egentligen om alla. trycket från polarna och så. Jag tycker att man måste försöka utveckla sig själv i sin egen riktning och inte bry sig om varken föräldrar, omgivning eller polare. Man gör det omedvetet hela tiden men man kan ju åtminstone försöka.

Brodde är utan tvekan förgrundsfiguren i Brända Barn. Det är nästan alltid han som intervjuas (den här artikeln är inget undantag) och överhuvudtaget den som syns mest. Ett skäl - Brodde är sångaren i gruppen, men att han är en mycket speciell, kanske lite mystisk individ är nog den största orsaken. Live är han den man helst står och tittar på för få sångare har en sån utstrålning och kraft.
Nackdelen med en sån sångare är att de övriga i bandet lätt hamnar i skymundan, åtminstone på scen.

Det är lätt att dra paraleller mellan Brodde och Brända Barn och Stry och Garbochock. Samma bra band, samma unika sångare och båda grupperna spelar annorlunda och framförallt bra musik.
-Men jag gillar inte att bli jämförd med Stry. Fattar inte riktigt varför, är det för att vi har ungefär samma sorts glasögon eller...? Att bli jämförd med folk överhuvudtaget när man försöker göra sin egen pryl är inget kul. Vi kanske påminner om varann på scen men jag vet inte eftersom jag aldrig sett honom o verkligheten, aldrig pratat med honom, vet inte alls vad det är för en person. Vet bara att han försöker vara så mystisk som mäjligt, för så där skumma texter kan man bara inte skriva. Det verkar så uppgjort allt vad han gör.

Som en avslutning på granskningen av Brända Barn och Brodde kan jag berätta att namnet Brända Barn kommer från en dikt av Stig Dahlgren med samma namn.
-Vi tyckte det passade bra. Man kände sig ganska bränd - åtminstone då.

JEPPE


<Tillbaks